Hur gamla är tullstugorna i Kristinestad?

Så löste vi gåtan.

Kristinestads tullstugor har länge haft skyltar med årtalen 1720 (Västra tullstugan) och 1680 (Norra eller Östra tullstugan). Kan vi lita på den dateringen? Svaret är nej. Våra efterforskningar inför utställningen 2023 har gett ett annat resultat, nämligen början av 1760-talet för båda stugorna. Hur gick vi till väga?

Tidigare skylt på västra tullstugan

Förordningen om Lilla tullen gällde redan när Kristinestad grundades 1649, och tullhus har enligt stadens domböcker funnits på plats åtminstone 1667 (Västra tullen) respektive 1669 (Östra tullen).

Men de tullstugor som vi ser i dag är inte de ursprungliga. Ett nytt västra tullhus byggdes redan 1689 av Daniel Hallberg, möjligen till följd av brand. Under Stora ofreden (1713–1721) förstördes en betydande del av byggnaderna i staden och t.ex. tullstaketet brändes upp. 1722 uppmanade tullverket städerna att återuppbygga tullstaket och tullstugor på sina tidigare platser, och i Kristinestad skedde så 1726 åtminstone för den östra tullstugans del.

I mitten av 1700-talet hade tullstugorna runt om i Sverige allmänt förfallit. Städerna ålades därför att bygga nya. I 1756 års tullförordning gavs detaljerade anvisningar om hur tullstugor skulle byggas och underhållas, med sparsamhet och byggnadernas hållbarhet som ledstjärna. General-Tull-Arrende-Societeten som hyrde tullverksamheten av staten övervakade byggverksamheten och granskade alla kontrakt.

Tullbyggnadens storlek avgjordes av storleken av den tull som uppbars. För tullar där mindre än 2 000 riksdaler inkom per år räckte en mindre modell. Bestämmelserna preciserades 1759 och nya mallritningar skickades ut till magistraterna i alla städer. Ritningarna för mindre tullstugor stadfästes av Kungliga Majestätet och Kammarkollegiet i oktober 1759.

1759 års mallritning, mindre tullstuga med mansardtak

Den mindre modellen av mansardtyp inrymde en större stuga och på dess högra sida två lika stora kammare, av vilka den inre uppenbarligen var bostadsrum för tullmannen och den yttre användes som tullkontor. Fasaden domineras av en förstuga. De stugor som står i Kristinestad i dag svarar mot den här modellen, med undantag av taket som är ett sadeltak. Den västra stugan följer planen strikt, men den norra (tidigare östra) stugan är spegelvänd.

Bl.a. Kajana tull i Uleåborg (1772) byggdes enligt samma mindre modell av mansardtyp. På basis av ett foto förefaller även Norra tullhuset i Söderhamn att vara identisk med Kristinestads stugor. Ingetdera av de här husen har bevarats till våra dagar.

Norra tullhuset i Söderhamn ca 1900.
 

Källor:
Sjöblom, Walter: Kristinestads historia, 1915.
Bengtsson, Rickard: Vid stadens hank och stör : tullstugor, portar och bommar i svenska städer 1622-1810. Tullmuseum, 1998.
Lilius, Henrik & Kärki, Pekka (toim.): Suomen kaupunkirakentamisen historia I, SKS 2014.

Dendrokronologisk analys

En ritning kunde man naturligtvis använda långt efter att den hade kommit till. För att få en mer exakt datering vände vi oss till Stefan Blomqvist som utför dendrokronologisk analys med hjälp av årsringar i stockar. Med den metoden kan man också få reda på om timmer från äldre byggnader har återanvänts.

Blomqvist tog borrprover den 5 oktober 2022. I Västra tullstugan togs prov från den södra, västra och norra väggen, sju prov på olika höjd, varav två från en och samma stock då det första provet från en av stockarna skadades – allt som allt borrprov från sex stockar. I Norra Tullstugan togs likaså sju prov, också ett andra prov från en av stockarna. Prov togs från den norra, östra, södra väggen och ena mellanväggen.

Planritning (efter Per-Olof Jarle, Kristinestads byggnadshistoria), Västra och Norra Tullstugan med provställen angivna.

Ur Stefan Blomqvists rapport:
Husen är uppförda av bastanta, tjocka trädstammar så jag fick fina borrkärnor med långa årsringsserier från var och en av stockarna. Jag kunde senare konstatera att proven bestod av mellan 138 och 207 årsringar. Tunna årsringar betyder hårt trä och borren fick jobba hårt innan proven var tagna. Gran är det förhärskande virket för timmerhus i Österbotten enligt min erfarenhet. Här var det på ort och ställe inte uppenbart vilket trädslag husen är uppförda i, gran eller tall.

Bearbetning

Efter borrningen skall proven bearbetas. Brustna borrkärnor måste limmas ihop, sedan limmas
proven upp på brädspont, hyvlas och finslipas varefter de är klara att skannas in.

Borrprov, här KVT64-01, bearbetat och klart för inskanning.

Efter skanning av årsringsproven och påföljande mätning av årsringarna (med CooRecorder- & CDendro-program) hade jag årsringsserier från samtliga prov och kunde börja jämföra serierna mot de referenser jag har.

Collage med borrproven från Västra Tullstugan, KVT64-01 ... 06

Borrproven från Norra Tullstugan, KNT65-01 ... 06

Analys

Jag har en lång österbottnisk tillväxtserie för gran som omfattar åren 1523–1898. Steg ett var att se om den kunde användas som underlag för en datering. Det visade sig emellertid att samtliga prov korrelerade väldigt dåligt med min granreferens och gav inga tydliga utslag överhuvudtaget. Det här kunde tyda på att stockarna var av tall och inte alls gran.

Det antagandet stöddes ytterligare av de tydliga ljusa prickarna i höstveden, karakteristiskt för tallvirke, som förekom hos så gott som alla prov från tullstugorna. De ljusa prickarna förorsakas av kådkanaler i årsringarna och är speciellt markanta hos tall.

 Detaljbild, KNT65-03 ... 05 med tydligt ljusa fläckar i den mörka höstveden

Eftersom mina egna referenser inte kunde användas för en datering, fick jag använda mig av tillgängliga referenser för tall från hela Skandinavien. Nästa steg var alltså att göra en korrelationsanalys mot dessa. Och här började jag se resultat. Samstämmiga utslag mot flera referensserier från Sverige, Finland och även Estland gav ett klart och tydligt svar på stockarnas ålder. Vi har bra korrelation med årsringsserier från Dalarna i Sverige, och höga värden från Nyslott, och från Pyhä-Häkki nationalpark i Mellersta Finland. Samtliga stockar kunde slutligen dateras till åren 1760 och 1761. Någon enstaka stock avvek något från detta. För att verifiera analysresultaten har jag kontaktat dendrokronologikolleger i Sverige som kommit fram till samma resultat. För översikt av analysresultaten se nedanstående tabell.

Tabell 1. Analysresultat

Tabellförklaring
Stockbeteckning. T.ex. ”B4” är ett borrprov från vägg B, den fjärde stocken räknat från golvhöjd inomhus.
Prov-id. Bokstaven ”B” efter en prov-identitet innebär att detta är ett andra prov från samma stock togs då det första på något sätt har skadats.
Bokstaven ”r” anger att årsringsserien har justerats, i det här fallet (KNT65-05r) saknade provkärnan av okänd anledning två årsringar mellan årsringarna 108 och 111, utifrån sett. Årsringsbredderna för de saknade årsringarna har approximerats med hjälp av borrprov från övriga stockar.

T-värdet i tabellen anger hur bra proven korrelerar med referenserna. En tumregel är att ett värde över 4 kan indikera en tillfredsställande datering. Här har vi många värden betydligt högre än så. Resultaten är så pass tydliga och samstämmiga att det nog inte råder något tvivel om stockarnas, och följaktligen husens ålder. Det visade sig alltså att stugornas ålder var något yngre än den allmänt rådande uppfattningen, något som inte är ovanligt i dendrokronologisammanhang. Men 1760 är gammalt det också, och är en ärevördig ålder för ett timmerhus."