Regionstäderna förtjänar sin plats i diskussionen om kommunstruktur

Diskussionen om antalet kommuner och deras framtida livskraft tar åter fart i takt med att riksdagsvalet närmar sig. Debatten kretsar ofta kring två ytterligheter: de stora landskapscentrens perspektiv eller de små kommunernas utmaningar. Däremellan hamnar en kommungrupp som alltför sällan uppmärksammas, trots sin stora betydelse – regionstäderna.

De 58 regionstäderna, dit även Kristinestad hör, är spridda över stora delar av Finland och har tillsammans närmare en miljon invånare. Regionstäderna är centra för sina regioner och ekonomiska områden, utan att vara landskapscentrum. I praktiken bär de ansvar för betydligt större områden än sina egna kommungränser. De upprätthåller servicenätverk som sträcker sig över kommungränserna och bidrar samtidigt till att stora delar av landet förblir livskraftiga, aktiva och bebodda.

Regionstäderna kan dra nytta av de särskilda förutsättningar som deras geografiska läge erbjuder – oavsett om det handlar om industriinvesteringar, turism eller jordbruk – och utveckla lösningar som är anpassade till de egna förhållandena.

Många av exportindustrins högteknologiska underleverantörskedjor sträcker sig till regionstäderna, där en betydande del av det industriella värdeskapandet sker. Regionstäderna spelar också en viktig roll för försörjningsberedskapen genom att producera energi, råvaror och livsmedel.

När framtidens ansvarsfördelning mellan kommunerna diskuteras bör därför inte enbart invånarantalet vara avgörande. Viktigare är att se var kompetensen finns, var vardagens strukturer fungerar och var beredskapen att sköta tjänster redan är stark. I många regionstäder är dessa förutsättningar goda. Regionstäderna fungerar som värdkommuner för sysselsättningsregioner och ansvarar för bland annat byggnadstillsyn, miljö- och hälsoskydd, miljövård, landsbygdsförvaltning och avbytarservice inom lantbruket. De samordnar också samarbetet inom utbildningssamkommuner. Regionstäderna är alltså inte några mellanting i kommunstrukturen, utan aktörer som redan tar ett omfattande ansvar.

Just därför behöver också värdkommunsmodellen ses i ett nytt ljus. I stället för att ensidigt fokusera på invånarantal borde värdkommunens roll bygga på faktisk kapacitet: om staden har tillräcklig egen kompetens, kan skapa fungerande servicekedjor och har förmåga att sköta uppgifter också för det omgivande området och till dess fördel.

På många håll är regionstäderna mer naturliga motorer för kommunalt samarbete än de stora landskapscentrumen. De känner sin region, dess behov och dess särdrag bättre.

I stället för att enbart diskutera hur många kommuner Finland ska ha borde vi föra en djupare diskussion om vilken kommunstruktur som bäst tjänar landet som helhet. Om vi vill att hela Finland ska fortsätta vara levande och bebott måste regionstäderna få en självklar plats i samtalet. De är inte en administrativ mellanform – de är en del av lösningen.

När en regionstad mår bra, mår också det omgivande området bra.

Maria Sorvisto
ordförande, Regionstadsnätverket
stadsdirektör, Ylivieska

Jari Kesäniemi
vice ordförande, Regionstadsnätverket
stadsdirektör, Forssa

Emilia Savolainen
andra vice ordförande, Regionstadsnätverket
stadsdirektör, Pieksämäki

Vad är Regionstadsnätverket?

- Regionstadsnätverket, som koordineras av Kommunförbundet, inledde sin verksamhet år 2008.
- Nätverket består i dag av 58 regionstäder. Storleken varierar från cirka 5 200 invånare i Etseri till över 50 000 invånare i Salo. Andra regionstäder med fler än 30 000 invånare är Lojo, Raumo och Nyslott.
- I nätverkets regionstäder bor sammanlagt drygt 900 000 invånare och där verkar omkring 100 000 företag.